Om att rita osynligt när kroppen tecknar i rummet

rita-re-stycken-3-copy

I min femte blogg återkommer jag till hypotesen om att små barn tycks vandra mellan olika aktiviteter. Under rubriken Gäster har min forna kollega Adam Wallenberg skrivit en text om barn, filosoferande och konst. ”En filosofisk dialog är en process utan bestämt mål som pågår i samtal, tystnad, i rörelse, i text och i olika konstnärliga språk”.

Att små barn vandrar och återkommer om miljön ger möjlighet till en kreativ rundvandring är något jag vill synliggöra genom en pedagogisk dokumentation och en kortare text. Dokumentationen om att teckna utan bord gjordes för flera år sedan men ligger kvar som ett raster i min blick och kan appliceras på andra aktiviteter i förskolan. Jag vill med hjälp av bilderna förmedla hypotesen och insikten att små barn troligtvis fortsätter att teckna utan ritredskap genom kroppens förflyttningar i rummet. Barn tycks teckna inom sig när de springer, flyter runt, sitter stilla, byter plats och i springande pappersfladder. Jag ser här en parallell i mina konstnärliga processer där just promenaden konkretiserar abstrakta idéer.

Förutsättningar

Ensam som atelierista i en mindre barngrupp i ett tomt och slutet rum med syfte att sätta det presenterade materialet och den fredade vandrande leken i fokus. Material som erbjöds var stora vita ritpapper och ett ljudande material som wellpapp + tjocka kolstavar och kastanjer + burkar och skopor.

Arbetsmetod och händelsen

Jag ägnar mig aktivt åt det presenterade materialet ritar med kol och observerar samtidigt det som sker. Jag undviker att med min röst motivera tillbaka de barn som vandrar. Jag vill locka tillbaka med hjälp av mitt eget fokus och lekens koncentration och glädje. Barnen vandrar omkring som det faller sig och då och då placera de sig i en gemensam lek.
Det finns olika nivåer på ”vandrarna” tendensen är att de allt oftare lockas kvar i längre perioder i den gemensamma leken. De tecknar fokuserat ensamma eller i grupp i samma kolprick eller bredvid varandra fram och tillbaka hit och dit. Vid första blicken också skenbart osammanhängande. Vi trivs i en kreativ gemenskap.

Teknik

Händelsen är videofilmad med både rörlig och fast kamera.

Bildserie

Bilderna är stills från videon som lyfter fram det jag tror mig se vid det tillfället.  Jag har valt att visa en bildserie som följer ett enskilt barn.

rad-1

rad-2

rad-3

rad-4

rad-5


6 reaktioner på ”Om att rita osynligt när kroppen tecknar i rummet

  1. Hej! Det med ”vandrande” är intressant… Jag tänker på hur det kan vara när jag själv målar eller är i något annat som motsvarar samma slags ”intensitet”. Då kan jag behöva göra just så (som jag också ser barn göra många gånger); backa, gå iväg, vandra runt, återvända…utan att koncentrationen släpper taget för den skull.

    När jag läste din text och betraktade bildserien kom jag också att tänka på något som Eva Änggård tar upp i sin avhandling Bildskapande – en del av förskolebarns kamratkulturer. Jag resonerade kring det i en text jag skrev i ett annat sammanhang… citat ur min text här nedan:

    ”Forskning om barns bildskapande har rört sig från ett stadietänkande till vad man kallar en repertoarmodell (Wolf och Perry). Även om man kan se hur olika former av tecknande uppstår i olika stadier av barns utveckling så bör dessa olika former inte ses som avlösande varandra, utan som kumulativa.

    Barn tillägnar sig en repertoar av olika teckningssystem som utvecklas i takt med att erfarenhet och förtrogenhet ökar. Som exempel kan nämnas det lilla barnet som kör med en penna eller krita över pappret och samtidigt brummar som en bil. Strecken/linjerna på pappret är spår av verklig fart och verklig rörelse, för det äldre barnet blir samma teckningssystem också en representation av fart.”

    Liked by 1 person

  2. Jättebra inlägg! Jag håller med om allt. Utifrån texten tänker jag vidare att en kreativ process eller skapande är också ett skissande. Nu menar jag inte ett skissande i form av penna och papper, utan ett skissande om att lära sig ny kunskap inför livet. Det lilla barnet ”skissar” hela tiden i sin vardag på förskolan, i ett större perspektiv. När jag läste till bildpedagog läste vi om skapande handling, om idéernas födelse psykologen Pirjo Birgerstam. Han diskuterar frågan om hur ger man det som ännu inte existerar en synlig och meningsfull form/…/ det kan vara konstnärligt skapande, vetenskapande eller kunskapande i vid mening. Han vill att man som läsare skall få en djupare förståelse i en kreativ process. Väldigt bra bok, den rekommenderar jag😀👍

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s